Genomförda seminarier

2011-06-07 Metodfrågor vid arbetet med svensk lagstiftning som är beroende av flera internationella rättssystem

Svensk skatterätt lever i många fall inte längre en isolerad tillvaro, utan kan vara beroende av EU-rätt, mänskliga rättigheter, ingångna dubbelbeskattningsavtal, OECD:s kommentarer till modellavtalet, andra länders rätt relaterade till dessa internationella system etc.

Att skriva lagstiftning som helt eller delvis inte kan tillämpas då den strider mot någon av dessa normer är är naturligtvis både ineffektivt och i många fall meningslöst. Därvid uppkommer olika metodfrågor vid beredningen av svensk lagstiftning om hur man bör arbeta och gå till väga när en lagstiftning kan påverkas av dessa internationella regler. Till viss del är det fråga om överordnade rättssystem, där dessa systems högsta instanser också kan ha utvecklat en viss praxis, men det kan också vara andra länders tolkning och tillämpning som i sin tur spelar in på dessa högsta instansers avgörande. Detta skulle i viss mån kunna kallas för en interaktiv rättsbildning. Ett aktuellt exempel på detta är t.ex. utgången i det nyligen avdömda målet om underwriting fees (C-540/09), dom 10 Mars 2011. Ett annat avser s.k. fishing expeditions, där en svensk utredning skall tillsättas och där internationella utredningar pågår..

Dessa och liknande frågor diskuterades på seminariet, efter en inledning av professor Anders Hultqvist, och vad detta borde få för konsekvenser vid beredandet av svensk lagstiftning.

2011-04-28 Genomförande av direktiv från EU

Torsdagen den 28 april 2011 hölls ett seminarium, med docent Oskar Henkow från Lunds universitet som inledare, om hur genomförande av direktiv från EU bör gå till. Ett antal konstitutionella och EU-rättsliga problem problem aktualiseras och samtliga har sina för- och nackdelar. Lagstiftning på skatteområdet utgör ofta, i synnerhet på den indirekta skattens område, ett genomförande av direktiv från EU. Bestämmelserna i direktivet är ofta så klara och precisa att de, då tiden för genomförandet har gått ut, kan vara direkt tillämpliga (ha direkt effekt). Detta innebär i och för sig inte att bestämmelserna är så klara att det inte finns oklarheter vid tolkningen av bestämmelserna. Fråga uppkommer då hur detta ska hanteras vid genomförandet: Hur bör ”klara, precisa och ovillkorliga” bestämmelser i ett direktiv från EU genomföras i svensk rätt då direktivbestämmelserna i vissa fall är oklara, oprecisa och tvetydiga?

Det är rimligt att skattebetalarna får veta t.ex. när de ska betala skatt, men lagstiftaren löper ju en risk att få en fördragsbrottstalan på halsen om man gör ett förtydligande men tolkar EU-rätten fel. Ska oklarheter tillåtas, eller bör förtydliganden göras i svensk genomförandelagstiftningen, förarbeten eller på annat sätt?

Frågan diskuterades utifrån vilka krav som kan utläsas ur Lagrådets yttranden avseende hur en svensk lag som genomför direktiv ska utformas samt vilka krav EU-rätten ställer på ett genomförande. Exempel hämtades framförallt från genomförandet av det s.k. momspaketet som trädde ikraft den 1 januari 2010.

Diskussionen blev livlig och i synnerhet de svenska konstitutionella och EU-konstituionella frågorna illustrerade problemet med att ensidigt eller på EU-nivå skapa förtydliganden. Tills vidare är det nog ändå EU-domstolen som måste gå i bräschen för sådana förtydliganden i enskilda frågor och därvid också utreda ordentligt hur direktivet faktiskt tillämpas i de olika medlemsstaterna, vilket i praktiken sannolikt har stor påverkan på domstolens avgöranden - olika stater kan ju dessutom intervenera i målen - även om man på sikt skulle behöva ett allsidigt sammansatt organ inom EU med auktoritär makt som kan preccisera olika direktivbestämmelser.

En artikel av Oskar Henkow finns i EU-rättslig tidskrift och den kommer, om vi får förläggarens tillstånd, att inom kort lggas ut under fliken "rapporter".

2010-11-30 Inkomstskattelagen - diskussion om struktur och makrokomponenter

2010-10-27 Symposium - Kvalitetssäkring av skattelagstiftning

Symposiet om kvalitetssäkring om skattelagstiftningen, med professor Peter Melz och professor Anders Hultqvist, som ansvariga för symposiet blev mycket intressant och lyckat.Hela lagstiftningsprocessen och vad som kan förbättras undersöktes. Utredningsstadiet, remissförfandet, departementsförfarandet, lagrådsbehandlingen, propositionsskrivandet, riksdagsbehandlingen och uppföljningen av lagstiftningen.

Under utredningsfrågan inledde professor Peter Melz, och den kommenterades av professor Anders Hultqvist och f.d. regeringsrådet f.d. EU-domaren Stig von Bahr. Frågan kom att diskuteras mest under eftermiddagen.

Intressant var också att höra hur departementsbehandlingen går till, vilket inleddes av finansrådet Per Classon, f.d. departementsrådet och nuvarande regeringsrådet Anita Saldén-Enerus samt skattejuristerna Ingrid Melbi (PWC) och Ulla Werkell (Fastighetsägarna i Sverige), vilka också tidigare varit verksamma inom finansdepartementet. Expeditionschef Torbjörn Gjölstad (Norge) förklarade hur det går till i Norge och vilka skillnader det är mot i Sverige.

Remissbehandlingen inleddes av f.d professorn, numera juristen vid Svenskt Näringsliv, Claes Norberg, och skattejuristen vid Skatteverket Per Danielsson. Medan Claes var mycket kritisk inledningsvis lämnade han också många förslag till förbättringar. Per  berättade om hur Skatteverket både levererar svar, men också förslag till Finansdepartementet.

Därefter tog lagrådsordförandena Bo Svensson (f.d justieråd) och Rune Lavin (f.d. regeringsråd) över för att berätta om hur lagrådsgranskningen går till. Med några anektdoter och flera exempel visade de på att Lagrådet gör så gott de kan för att kvalitetssäkra lagstiftningen, allt från språkliga redidgeringar till ändringar i materiell lagstiftning.

Anna Wallin och Lennart Hedquist från riksdagens skatteutskott gav också sin bild från skatteutskottets behandling av regeringens skattepropositioner.

Under diskussionen kunde märkas att flertalet av invändingarna avsåg kvalitetssäkringen under utredningsarbetet. Det konstaterades att är viktigt med erforderlig tid för utredningen, hellre en expertkommitté eller en ensamutredare än med politiskt influerad kommitté. Andra viktiga aspekter som framfördes var hearings, transparens och frihet för en utredning, att det är bra om utredningen ger rum för vetenskaplighet (fristående forskning), att arbetet ger utrymme för empiri, situationsanpassning och att det, vid behov, finns resurser för en snabb "tätning av luckor".Lagstiftning, i allmänhet, men snabblagstiftning i synnerhet, måste efter ett tag följas upp och utvärderas (sannolikt regelmässigt).

Detta bör vara förankrat vid en stark politisk styrning. Politiker, ekonomer och jurister måste bli bra på att förstå varandra för att säkra ett gott utrednings- och lagstiftningsresultat.

Remissbehandling bör inte, som nu skett i ett antal fall, ske sommartid. Även om politiska bedömningar är viktiga, bör den också vara inriktad på att söka specialistkompetens, i synnerhet i detaljerna, där den bör låtas påverka regelutformningen. Ofta kan det vara mest viktigt att söka de remissinstanser som har specialistkompetens för att slutresultatet skall bli bra. Motiven bör, efter att de politiska målen fastställts, sedan ta sikte på de specialistsynpunkter som framförts.

Många ansåg att det svenska utredningssystemet och de svenska motiven redan håller en hög kvalitét, men att större fokus på vad som framförts ovan, skulle kunna göra dem ännu bättre. Det var således en rådande mening under seminariet att det skulle kunna bli en än bättre kvalitét i skattelagstiftningen om man kvalitétssäkrar redan på utredningsstadiet, än att man tror att detta kan ske i den sista delfasen av lagstningsarbetet. Då är det ofta dåligt om tid och svårt att ändra ett lagstifningsförslag, vilket tyvärr visar sig ibland (kanske allt för ofta) på grund av den tidspress som getts till Lagrådets granskning och den efterföljande behandlingen av lagrådsyttrandet. Så mer stöd till utredningarna och större fokus på de aspekter som framförts ovan torde leda till ett bättre resultat av det utredningarna producerar, och därmed bättre skattelagstiftning. Som nämnts är en snar (sannlikt regelmässig) uppföljning av genomförd lagstiftning också av stor betydelse.

2010-09-29 I stället för lagstiftning - juridisk manipulation

Vi manipuleras varje dag utan att uppfatta det. Påverkan rör de mest skilda saker. I flera fall har hela strategier etablerats och kunskapen utvecklas successivt. Manipulation sker på många sätt. I butiker finns varor som säljs mest frekvent längst in, så att vi på vägen exponeras för så många produkter som möjligt. Det finns också exempel på rättsliga kopplingar. Vid vägarbeten har utrangerade men i övrigt autentiska målade polisbilar använts som rekvisita för att få passerande att sänka hastigheten. En annan ansats är att kombinera kameror för hastighetsövervakning med attrapper. Det går också att styra människors beteende genom att vinkla information. Mycket handlar därtill om att begränsa möjligheter, att styra våra val, och detta sker regelmässigt utan att vi tänker på det.

Manipulation kan användas även i skattesammanhang, som komplement till eller i stället för lagstiftning. Professor Peter Wahlgren, Stockholms universitet, inledde med att presentera allmänna teorier om manipulation och hur dessa även kan användas som ersättning för eller komplement till lagstiftning. Under seminariet presenterades och diskuterades också ett antal exempel på hur skatteintäkterna och regelefterlevnaden faktiskt kan påverkas genom dold styrning av människors beteende. 

Tekniken är kraftfull och det är därför rimligt att diskutera i vilken mån manipulation bör få användas i dessa sammanhang. Ett exempel som nämndes var t.ex. uppmärksamheten kring informationsutbytesavtalen som fått mycket större effekt än det reella innehållet i dem. Frågor som ställdes och diskuterades var om samhället (kanske främst Skatteverket) bör använda dolda budskap, bygga bort valmöjligheter och utnyttja utstuderade psykologiska rön för att åstadkomma lagenligt beteende. Gränsen mellan tillåten och otillåten påverkan ansågs nog ligga mellan vad som kan ske utan att öka de skattskyldigas lagenliga börda och det handlingsutrymme som finns inom lagstiftningen. I huvudsak bör dock Skatteverket ligga så nära den juridiska sanningen som möjligt, för att inte förlora i förtroende.

Den omständigheten att Skatteverket redovisar sina ställningstaganden, även avseende det som kallas skatteupplägg, ansågs vara ok, bara verket då också redovisar de rättsliga grunderna för sitt ställningstagande. Vidare diskuterades positiva stimulii i stället för reaktiva, straffande åtgärder. Måhända kan Skatteverket nå längre med förebyggande och positiva åtgärder, en utveckling som Skatteverket också självmant slagit in på.

I vad mån kan detta öka ytterligare och var gränserna för manipulation går upptog den mesta tiden av diskussionen. Seminariedeltagarna var emellertid överens om att vi fått en delvis ny begreppsvärld och ett nytt synsätt att också ta i beaktande i framtiden.

2010-09-08 Att lagstifta emot treaty override

Med 2008 års dom från Regeringsrätten (RÅ 2008 ref 24; jfr RÅ 2008 not. 61) och sedermera Skatterättsnämndens förhandsbesked 2009-12-22, där man lät svensk intern internationellrättslig lagstiftning få företräde framför dubbelbeskattningsavtalslagar har problemet med s.k. treaty override återigen aktualiserats. Många har skrivit om domarna och förhandsbeskeden, och kritiserat dem. Vi vet inte vad Regeringsrätten kommer att göra i de överklagade förhandsbeskeden, men många anser att det återigen - som efter Kenya I-domen - kan föreligga ett behov av särskild lagstiftning på området. (Se AH:s PP-bilder och sammanfattande artikel i ämnet.)

Under seminariet diskuterades om detta är önskvärt och möjligt i Sverige. Regeringen, som företräder staten Sverige, är trots allt bunden av av dessa traktater, även om domstolarna inte anser sig vara det. Bör eller t.o.m. måste Finansdepartementet därför nu arbeta fram ett förslag till en sådan lagstiftning? Hur bör en sådan svensk lagstiftning i så fall se ut? Vad finns det för problem med en sådan lagstiftning? Borde den också innefatta hur avtalen skall tillämpas, dvs. i enlighet med folkrätten?

I många andra länder har man särskilda bestämmelser i inkorporeringslagstiftningen eller i generella skattebestämmelser (i lag eller grundlag) om att dubbelbeskattningsavtalen äger företräde, vilket redovisades av den i ämnet uppsatsskrivande jur. stud. Caroline Johansson. (Se hennes PP-bilder.)

Det blev en diskussion inom panelen (professor Anders Hultqvist, Stockholms universitet, skattejurist Claes Hammarstedt, Svenskt Näringsliv, och professor Mattias Dahlberg, Uppsala universitet), som leddes av professor Peter Melz, Stockholms universitet, tillsammans med övriga deltagare vid seminariet.

Det är kanske svårt att sammanfattande säga vad resultatet blev, men mycket talade för att, om inte Regeringsrätten i plenum tar avstånd från 2008 års dom, det behövs en särskild bestämmelse om skatteavtals företräde framför övrig intern rätt och möjligen även en tolkningsnorm - dvs att avtalet skall tolkas enligt Wienkonventionen och OECD:s rekommendationer - på samma sätt som i många andra dualistiska stater.

2010-05-20 Skattenormers rättsnormkaraktär och normstrukturen på skatteområdet

Rättsnormer beskrivs traditionellt som handlings- eller förhållningsnormer, dvs. de förbjuder, påbjuder eller tillåter visst handlande. Straffrätten innehåller således många förbudsnormer, civilrätten många tillåtandenormer, men även förbudsnormer etc. I modernare normteori fann man detta otillräckligt, eftersom många normer som vi normalt hänför till rättsnormer inte uppvisade några av dessa tre karakteristika, utan snarare var normer som gav viss person en kompetens och i många fall bara tillskapade (kvalificerade) något som teoretiskt betecknades som en rättslig egenskap – ett institutionellt faktum. Dessa rättsnormer kom sammanfattande att kallas konstitutiva normer eller kvalifikationsnormer.

Skatterätten är ett sådant rättsområde, där vissa ingångsdata, ofta hämtade från andra rättsområden (t.ex. civilrätten) – systemexterna rättsfakta – kvalificeras till särskilda skatterättsliga rättsfakta (systeminterna rättsfakta), som sedan används i andra skatterättsliga normer (t.ex. företag i intressegemenskap, närstående, inkomst av tjänst etc.). Det är också möjligt att skapa systemspecifika rättsfakta, dvs. för skatterätten egna definitioner direkt från de faktiska förhållandena.

Eftersom den som utarbetar en skattelagstiftning har ett val, både vad avser vilka systemexterna rättsfakta som skall användas som ”ingångsdata” i skattesystemet och vilka ”nya” skatterättsliga institutionella systemspecifika rättsfakta som skall tillskapas, är det viktigt att vara medveten om denna skatterättens normkaraktär och den kedja eller struktur med institutionella rättsfakta som skattenormer bildar.

Under seminariet redovisades denna teoretiska karaktär. Professor Anders Hultqvist inledde seminariet och f.d. regeringsrådet och f.d. EG-domaren Stig von Bahr kommenterade tillsammans med professor Peter Wahlgren.

De praktiska konsekvenserna diskuterades för att urskilja vad som är bra fungerande normer och vad som medför att normstrukturen stundom blir teoretiskt bristfällig och/eller opraktisk. Många synpunkter framfördes, särskilt avseende om skatteregler bör baseras på systemexterna rättsfakta, t.ex. knyta an mycket starkt till civilrätten, eller vara systemspecifika, dvs. bygga på för skatterättens egna förutsättningar. Många intressanta synpunkter framkom som vi säkert har anledning att återkomma till.